Vi har precis somnat efter en orolig natt. Fönstret är öppet. Då hör vi skriket. Högt. Länge. Jag blir klarvaken. Det är ett skrik som upprepas och som föder kalla kårar. Tittar ut. Det är mörkt. Fullmånen är i moln. Jag spelar in skriket. Somnar till slut om. Upp halv sex. Vad var det vi hörde? Googlar. Troligtvis en räv. Med skabb.
Välkommen till livet på landet, tänker jag.
Räven har vi nog mött tidigare. Trodde att den var borta efter att Jiemba, vår hund, jagat den under en timme för en vecka sedan. Räven var orädd.
För ett asfalt- och betongbarn, uppväxt vid Nobeltorget och Rosengård, är livet på landet en befrielse. Vi bor mitt i naturen. Jag älskar det. När jag första gången kom till Trollebo och Maria var det som att komma hem.
Idag lever vi riktigt avskilt. Det blir beckmörkt på natten. En promenad på skogsvägen i mörker är en speciell upplevelse.Ändå är det här, i skogen, jag upplever trygghet.
Vi älskar varken räv eller vildsvin. Tackar grannarna för att de jagar. Tänker själv ta jaktlicens.
Läser Dagens lösen. ”Var inte rädd, jag är med dig.” Citat ur Jesaja. Det första som möter mig. Därför är jag också trygg. Med Gud och Jesus.
Rädslor är något som världens befolkning kämpar med idag. Rädslan för viruset, Covid-19.
Rädslor gestaltar sig i många former.
Henri Nouwen skriver om rädsla för tomrum. Livet på landet kan upplevas som tomrum. Typ: Det finns inget att göra. Inga gym, långt till restauranger, nöjesutbud, för att inte tala om shoppingcentra.
Den stora friheten för mig är när tomrummet fylls av tystnad. Att känna hur tankarna som snurrar runt sakta försvinner bort när du tillåter det. Något annat kommer in och fyller dig. Något större.
Livet på landet fyller mig med glädja. Ibland prövningar, som i allt. Men det är en stilla nåd att få uppleva naturen varje dag.
Citerar Henri Nouwen.
”Tomrum kräver en villighet att släppa kontrollen, en villighet att låta något nytt och oväntat hända. Det kräver tillit, överlåtelse och lyhördhet för Guds ledning.”
Läs mer om Nouwen dagliga meditationer/reflektioner.
No Comments