Olle Ljungström väcker mig med Jag och min far. Jag sov djupt. Svårt att vakna. Vi ber tillsammans. Det är en bra start på dagen. Sitter med en mugg kaffe. Tar Ipaden för dagens första anteckningar. Dagens bibelord lyser. Be alltid. Om att alltid vara glad, ta vara på det som är bra och avhålla sig från det dåliga. Paulus i Första Thessalonikerbrevet.
Enkelt, eller hur!
Inte så enkelt att vara glad, säger du kanske, när världen ser ut som den gör.
Har du något bättre alternativ, undrar jag.
Tror inte på Gud.
Så då kan du Inte vara glad???? Har du något att vara tacksam över?
Jo, det är klart, säger du kanske.
Var då tacksam. I glädje.
Läste i Expressen häromdagen, att fler forskare nu stöder teorin om att att allt liv på jorden uppstod ur ett blixtnedslag för några miljarder år sedan.
Intressant, säger du kanske.
Hm, svarar jag, varför skulle sannolikheten vara större, att ett blixtnedslag var upphov till allt det vackra, den unika människan, naturen och allt liv på jorden än en skapare, Gud?
Reser mig, öppnar fönstret och tar en ny bild på soluppgången.
Vad är forskning mer än tro, fast det kallas teorier?
Se hur världen ser ut? svarar du.
Och det är Guds fel? Att människan förstör. Tänker på pengar och makt. Uppfinner vapen som kan spränga hela klotet. Stridsmedel som är så ondskefulla, att det går över fattningsförmågan.
Vi har förmånen att bo vackert. Vi har valt det som kan kallas en annan väg. Pensionärer, ja, på pappret, men i vardagen kräver det att vi är aktiva. Vi vill vara självförsörjande på det vi äter. Vi vill minska det som kallas fotavtryck. Det är långt ifrån den reklamvärld jag levde i under så många år. I kontrast till de ”sanningar” vi läser i media, där oliktänkare lättvindigt buntas ihop under begreppet konspiratörer.
Jahaja, lugna nu ner dig, säger du.
Jag är lugn. Glad. Tacksam.
Har du hört talas om Sinnesrobönen? Mest känd för att vara en del av 12-stegsprogrammet i Minnesotamodellen, som utvecklades för att hjälpa missbrukare:
”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden.”
Det finns en dimension i den meningen som vi alla kan bära med oss. Som kan förändra vår vardag, hjälpa oss att hålla fokus på hur vi kan se saker ur ett annat perspektiv.
En kär vän ringde i går kväll. Vi pratade länge, som vanligt. Han berättade, att han tagit fram telefonboken, ringt vänner som han inte haft kontakt med på länge. De blev glada. Jag var nummer fyra på listan. Jag blir alltid glad, när han ringer. Samtalsämnen tycks outsinliga.
Han har inte läst bloggen. Jag berättade, att min fredagshälsning handlade om just detta, att ringa någon. Ta kontakt.
Om rädslan för covid gör att vi undviker blickar, att vi blir så rädda att vi inte ens kan säga ett hej till den vi möter på gatan utan går över på andra sidan, eller blir förlamade i handling, då är det riktigt illa.
Jag dör förr än utsätter mig för risken att inte leva. Ja, jag vet hur viruset drabbar människor. Jag är ansvarsfull.
Och tacksam.
Trots att vi inte träffar barn och barnbarn, vänner, som vi så gärna vill göra.
Understryker, jag förringar inte, men kan inte låta bli att reflektera över dagens artiklar i media:
DN och Expressen har beställt en rapport från SCB. En enkel sammanfattning: Merparten av dödsfallen drabbar äldre +80, utrikes födda och personer med låg utbildningsnivå. Detta är allvarligt och tragiskt i varje enskilt fall! Motiverar det de åtgärder som sker.
Media rapporterar om hur Astra Zenecas egen undersökning visar att deras vaccin i princip är ofarligt. Stora braskande rubriker. Den lyckliga upplösningen. Samtidigt har fem personer insjuknat i Norge i blodpropp. Tre har dött. Gemensam nämnare: Astra Zeneca och vaccin. Publicering: undanskymd plats.
Tyvärr, jag får det inte att gå ihop. Genom att skriva detta räknas jag garanterat in bland vaccinmotståndare och är en konspiratör. Så är livet, som Real Madrids president sa för många år sedan när jag och en fotograf gjorde reportage om storklubben. Vi hade avtalat tid, han sa att ingen släpptes in och gick in. Vi väntade ett tag och gick sedan in. Gjorde ett reportage som är praktiskt taget omöjligt idag. På vägen ut, någon timme senare, mötte vi presidenten när vi gick ut. Han tittade och vi sa: Så är livet, vi fick vårt reportage.
Vad det nu har med Covid-19 att göra? Jo, låt dig inte hunsas. Tillåt att tvivla. Var inte rädd. Ge aldrig upp. Fundera själv över sakers tillstånd.
Vi vet fortfarande inte om Isak, katten klarar sig genom krisen. Vi ber för honom. En av kompisarna från ladan låg på trädäcket i går kväll. På räcket ovanför låg Isak. Kompisen jamade, rullade runt som för att visa mig: Isak är vår vän. Vi tänker på honom.
Det var ett underbart ögonblick.
När Olle Ljungström sjunger om sin far sjunger han om min far. Det fick mig att vakna med tacksamhet. Känner en tår i ögonvrån när jag skriver. Av glädje. Jag är tacksam för så mycket. Mest för att jag mött Gud och Jesus. Jaja, men så är det.
En far och sonen som är min förebild. Om jag får önska något, så är det att fler vågar tro på att det kan finnas något större än ett blixtnedslag? Eller åtminstone har modet att glänta på dörren.
Paulus igen. Delar upp verserna. Läs varje rad. Fundera på innehållet. Om du fortfarande hårdnackat står emot, kan du översätta det så att det fungerar i din vardag, som ledstjärnor för en bra dag, och en till, och en till . . .
Var alltid glada,
be ständigt
och tacka hela tiden Gud.
Gör så, det är Guds vilja iKristus Jesus.
Släck inte anden,
förakta inga profetior
men pröva allt.
Ta vara på det som är bra,
och avhåll er från allt slags ont.
Första Thessalonikerbrevet 5:16-22 B2000
Önskar dig en välsignad vecka.