Det är snart tre månader sedan min svärmor Birgitta gick bort. Efter en tid med svåra smärtor somnade hon i frid. Så ofta också med de svåraste smärtor uttryckte hon tacksamhet och glädje över att vara Guds barn. Hennes kärlek till Jesus var villkorslös, vilket också präglade begravningen och i synnerhet psalmernas hon valt.
Hon finns med oss på olika sätt i vår vardag. Saknad, men också vägledande, förutsatt att vi lyssnar. Ser tecken. Som igår när Maria berättade om bouppteckningen. Den sista pensionen var på 7777 kronor. Ett i skrifterna heligt tal. Det heligaste.
Birgitta och jag fann varandra. När Maria var iväg på något åt Birgitta och jag ofta tillsammans, firade sabbat och läste bibeltexter. Pratade.
Det finns så många skatter i det hon lämnade efter sig, som Maria, och även jag, upptäckte. Birgittas känsla för språket. Alla hennes dikter. Och som en röd tråd kärleken till Jesus.
Psalm 252 som hon valde till sin begravning
https://sv.wikisource.org/wiki/Hela_vägen_går_han_med_mig
Hela vägen går han med mig.
Vilken kärlek hög och rik!
Och till sist en evig vila
ger han mig i himmelrik.
När jag där får fri, förklarad,
inför honom falla ned,
Skall med glädje jag det minnas:
Hela vägen gick han med.
Skall med glädje jag det minnas:
Hela vägen gick han med.
No Comments