Hur ofta möts vi inte av liknande tillrop. Skärp dig, ta dig samman, ryck upp dig. Jag skriver det till mig själv, med lite ironisk touch. En svacka igår, för mycket av göra och för lite ”Hävda dina egna behov”. I det här läget är det skönt att veta att han alltid finns där, Gud. Morgonmeditation, tankar och inte minst bön – och samtal. Jo, jag talar med Gud.
Vi kan ha svackan, tvivlen över sakers tillstånd, men det är då som vi behöver öppna oss för ”pappa”, Fadern. Be, berätta, överlämna sig. Få kraften tillbaka. Mitt i görandet har jag svårt att stanna upp, fast jag borde göra det. Säger på olika sätt: kom inte nära, inte just nu. Gör ännu mer, drogliknande beteende. Reflektionens insikt är att jag borde agera annorlunda. Och det har blivit bättre. Jag lever ett liv i tacksamhet. Tackar för varje dag, också denna, för att jag letts till Gud och fått möta Maria. För våra barn, vänner och alla som vi gemensamt ber för. Att vi får leva på denna platsen och faktiskt, hur märkligt och för många absurt, det än kan låta, i en tid som denna. Och så ber jag om att bli fylld av kärlek.
https://www.facebook.com/675798408/videos/10158275652083409/
Blir påmind om verkligheten utanför vårt lilla revir, när jag skrollar Facebook. Hur en film blir symboliken för hur människan begått våld på sig själv och naturen. Anders Printz, som på många sätt är en förebild, har lagt upp en lika fascinerande som skrämmande film från bilkyrkogården i Ryd, ett samhälle 15 minuter från oss. Kommentarerna är applåderande. Anders är en skicklig berättare genom sina filmer. Jag ser ett tragiskt monument. En bild av något som (för)följt mig hela livet: hur vi genom konsumtionen, den så kallade utvecklingen, tar kål på allt. Tittar på en annan video som Anders producerat. Den totala kontrasten. Som jag: ibland lite mörker, men mycket ljus.
Njut. Så vackert. Vi har ett ansvar för att den första bilden kan stå som en av många symboler för hur det vi kallar ”normal vardag” behöver transformeras till något nytt.
Genom att skriva de här raderna får jag kraft och glädje. Jag ser hur det på många sätt är genom Anders film från bilkyrkogården, men också hur jag i den andra filmen upplever det runt omkring oss i form av enastående och helande natur.
Och att våga känna glädje även när det är tungt i sinnet, knuffa undan mörkret och släppa in ljus. Att se hopp.
Endast den som helhjärtat lyder Jesu bud
Dagens läsning i dagens lösen: Dietrich Bonhoeffer.
och villigt tar på sig hans ok finner bördan lätt och får,
medan han känner dess mjuka tyngd,
kraft att gå vidare på den rätta vägen.
Amen.
No Comments