Författaren Anita Goldman skriver i ett debattinlägg i dagens DN (tyvärr låst artikel) om hur pandemin hotar demokratin. Nedstängningar får konsekvenser som vi inte anar idag. ”Vidden av det ekonomiska, psykiska och hälsomässiga utfallet av arbetslöshet och den utbredda isoleringen kan vi ännu inte räkna på. Ensamheten – som i vårt land redan är epidemisk – har ökat, liksom den mentala ohälsan, alkoholismen och drogberoendet.”
Anita Goldmans första tanke var att samla intellektuella och opinionsbildare i ett upprop, där det uttrycktes förståelse för att smittan måste begränsas men att det inte får ske på bekostnad av yttrande- och rörelsefrihet, vilket är fallet, genom olika begränsningar. Kritiker tystas effektivt. De som av olika skäl inte väljer att vaccinera sig blir utpekade som osolidariska, egoistiska och troligtvis utestängda från många av samhällets funktioner genom ”smarta lösningar” som vaccinationspass och dylikt.
”Aningslöshetens olidliga lätthet breder ut sig i vår offentlighet”, skriver Goldman.
Jag instämmer helt i Anitas oro. Vi ser inte på långa vägar konsekvenserna av det som sker. Rädsla för covid-19, oro för studier, för jobb, kanske egen verksamhet. Ensamhet. Eget företag. Hur många 100 000 bara i Sverige sover dåligt för att deras verksamheter går på knäna? Är jag i personlig konkurs i morgon?
Anita skriver vidare:
”Big pharma, Big tech och statsapparaten blir den trio som regerar den nya coronaeran, såsom det militär-industriella komplexet regerade efterkrigstiden. Du och jag har lite att sätta emot. I synnerhet när de vars uppgift det är att ifrågasätta och granska är så flata och tysta.”
Alltså, om ingen vågar yttra sig – då är demokratin hotad.
No Comments