Klockan är strax före fem på morgonen. Gör mitt kaffe. Plötsligt låter det som ett reaplan i källarutrymmet. Skyndar mig mig ut och ner i ”teknikrummet”. Ser vatten rinna ut från ett överflödesskydd(?). Försöker tyda felkoden på värmepumpen. Lönlöst. Stänger av strömmen till pump och värmepatron (visade sig vara vattenfilter). Andrum. Läser manual. Noll klokare.
Söndag morgon klockan fem lyfter du inte luren till rörmokaren. . . Får tåligt vänta.
Tänker: hur hanterar vi självklarheten med el och vatten i en kristid? Vad har prio? Vi ser att mycket i huset/husen inte är gjort på rätt sätt. Elen var på sina ställen kopplad felaktigt. Livsfarligt. När vi nu sätter in nya kaminer/eldstäder upptäcker vi (installatören) vårdslöshet i gammalt installationsarbete. Livsfarligt. En skorsten ramlar ihop. I annexet kunde det blivit en brand om någon använt den lilla kaminen i köket. Tillgänglighet för sotare är under all kritik.
Det som är svårast är hur vi aningslöst överlämnar vårt behov av trygghet avseende det som vi blivit bortskämda med till datorstyrd teknik. Hur sårbara är vi inte i dagens samhälle!
Det finns två frågor som vi ställer oss och som har hög prio:
- Om elförsörjningen inte fungerar?
- Om internet stängs ner?
Hur klarar vi oss? Vi utgår ifrån att allt ska fungera. Vi förlitar oss allt mer till så kallade smarta lösningar. Online. I molnet. Men tänk om ”online” blir långvarigt offline?
Vi blir trollbundna över att kunna tala med Siri i mobilen, ropa till en ”teknisk slav” vem som ska ringas upp eller vilken musik vi vill spel. Öppna dig kyl. Har vi mjölk? Eller att kylen programmeras att säga ifrån när något är slut. Teknik kan vara väldigt bra, men också göra oss beroende på ett kusligt sätt. Inte bara praktiskt, utan också så att våra beteenden styrs, registreras och påverkas. Vare sig vi vill eller inte. Hur enkelt fläker vi inte ut våra liv i olika system. Naiva. Godtrogna. Manipulerade. Och inte minst kontrollerade.
Nu är klockan halv sju. Tåligt väntar jag på att kunna skicka ett sms till Patrick på Ryds rör. HAN är en större klippa än all tillgänglig teknik.
Under tiden kastar jag mig sjön, under övervakning av den uppåtgående solen och vår skapare, Gud.
Inte bara uppiggande. Det är trygghet.
Åter vid anteckningen undrar jag: Vad skriver Joyce Meyer om den här dagen?
Rubrik: Inget fördömande.
Text: Ta inte emot fördömande om något går fel eller om du drabbas av bakslag. Kom igen, ”borsta av ditt damm” och starta om. . . Djävulen gör allt för att stoppa dig, göra dig modfälld och fördöma.
För några år sedan hade jag varit modfälld. Uppgiven. Kan fortfarande drabbas av de när något går emot mig/oss. Idag är jag lugnare, än mer tillitsfull. Avvaktande och inte minst reflekterande.
Ingen djävul över vår tröskel.
No Comments