Att resa sig på åtta.

Igår mådde jag inte bra. Vill beskriva det med ett ord: hjärntrött. Vi hade en mycket givande, spännande kväll och förmiddag med Kevin Schot och Sara. Kevin är miljökämpen som under mer än ett decennium kämpade med myndigheter om att få bygga Sveriges första jordskepp.

Jordskeppskonceptet är ett boende som i alla aspekter tar hänsyn till hållbarhetsfrågor eftersom huset till största delen är inbyggt i naturen. Kevin vann mot byråkraterna, men först efter att ha flyttat till en ny kommun. Priset personligen blev högt med kraschat äktenskap och utbrändhet. Nu lever han med Sara, livet är ljusare och planerna stora. De besökte oss för att dela med sig av all den kunskap som samlats och ge näring till vår satsning på permakulturodling.

Det blev ett intensivt möte. Kevin och Sara tänker stort, radikalt och omvälvande. Med en grund i hur urinvånarna levde. Anpassat till vår tid. Intresset finns. Allt fler vill bort från den livsstil som präglar världen idag. Vi också.

Men. 

För mig blev alla tankar, möjligheter och tänkbara planer för mycket av det goda. För stunden. Hyser inga tvivel om att det som K&S förmedlade är viktigt. Vi kommer att få stor glädje av deras kunskap och förhoppningsvis kunna ge tillbaka. Delar (nästan) helt visionerna. Men jag orkade inte ta in allt. Energinivån hos Kevin är extremt hög. Beundransvärd. Jag blev mer eller mindre knockad av all information. Reaktionen kom efter att de åkt. Sprängfull. Jag utmattad, negativ utstrålning. Maria entusiastisk.

Ingen bra kombination.

Framför allt, efter vila, konstaterar jag att gamla upplevelser kommer igen. Känner du igen dig? Hur en part i ett förhållande driver något med hjärna och hjärta, outtröttlig energi och med ett mål: att försätta berg. Allt annat bleknar och alla ska med på resan.Omgivningen har inte samma patos. Det blir en krock.

Trots allt positivt som fanns i alla tankar och planer blev det för mycket på en gång för mig. Jag vill betona: Maria och jag är helt överens om vart vi vill med olika saker, men vi är inte alltid bra på att se den andre under resan.

Blev utmattad av allt det goda och otrevligt min trötthet. Förlåt.

Idag mår jag bra. Sömn och distans i tid gör underverk.

För mig gäller det att sortera, inte gå tillbaka tillbaka till situationer där jag i entusiasmen tar på mig för mycket och i värsta fall trycker undan det jag helst vill göra.

Vi behöver nämligen hävda våra egna behov, inte undertrycka dem.

I en tvåsamhet kan detta bli extra komplicerat med det egna behovet. Därför är det viktigt att prata. Öppet. Inte anklagande. Inte heller bli offer. Se varandra. Ställa viktiga frågor.
Vilka var drömmarna – kallelsen –  vi hade? Har något förändrats i detta?Vad är det vi vill?Hur passar nya tankar, nya möten in i våra grundläggande planer? I dina egna tankar? Vilka är dina behov?

Vad har jag för behov?

Våra gemensamma behov.
Det så viktiga samtalet.

Det gäller att inte låta sig knockas för många gånger. Gå matcher som man inte bör gå. Ta fighter, smällar men resa sig och ändra taktiken, om det behövs.
Då går du segrande ur din strid. Jag reste mig på åtta. Inte utslagen eller nedslagen. Vilade för att få ny kraft.
Inte minst: Vad vill vår fader, Gud, att vi ska göra!
Svaret får jag direkt i Dagens lösen:

”Akta dig för att glömma Herren, din Gud, och försumma inte att hålla hans bud, föreskrifter och stadgar, som jag i dag ger dig. När du äter dig mätt och bygger fina hus att bo i, när dina kor och får förökar sig, när du får mer av silver och guld och allt vad du äger förmeras, akta dig då för att i högmod glömma Herren, din Gud, som förde dig ut ur Egypten, ut ur slavlägret,”

‭‭Femte Moseboken‬ ‭8:11-14‬ ‭B2000‬‬https://www.bible.com/154/deu.8.11-14.b2000

Nästa citat:

”Medan de var på väg gick han in i en by, och en kvinna som hette Marta bjöd honom hem till sig. Hon hade en syster vid namn Maria, som satte sig vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord. Men Marta tänkte på allt hon hade att ordna med. Hon kom och ställde sig framför Jesus och sade: »Herre, bryr du dig inte om att min syster låter mig ensam ordna med allt? Säg åt henne att hjälpa till.« Herren svarade henne: »Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket, fast bara en sak behövs. Maria har valt det som är bäst och det skall inte tas ifrån henne.«”

‭‭Lukasevangeliet‬ ‭10:38-42‬ ‭B2000‬‬https://www.bible.com/154/luk.10.38-42.b2000

Läser Meyer som skriver om vikten av att vara fylld av Guds ljus. Det finns mycket som vi begraver djupt inom oss, men som kommer upp till ytan om vi inte gör något åt det. 

Jag fick direkt en påminnelse igår om konsekvenserna av att gå in i något som kan kosta på, nämligen den politiska kampen i Trelleborg om ringled över åkermark till hamnen. Skrev en bok om detta. Allt blev fördröjt, men krafterna mot allt som heter hållbarhet är av djävulsk dignitet. Det nästan sista naturliga området och stora arealer av den bästa åkermarken är snart ett minne blott. Det känns tungt. Jag är tacksam för att jag personligen inte är på platsen där övergreppet sker. Det blir inte bara ringled, östlig infart, utan rättspsykiatriskt centrum följs av ett gigantiskt fängelseprojekt.

Trelleborg styrs av politiker som visar ett förakt mot allt vad medmänsklighet, natur och hållbart agerande rymmer.

Jag borde inte gått den matchen som jag gjorde. Men det är lätt att vara efterklok. Trodde att det fanns en chans att förnuft skulle segra.

Vill du läsa boken kan du ladda ner den här.