Det var en speciell känsla att berätta om ordet.online på Facebook igår. Efter 18 månader loggade jag in, i syfte att säga Hej, nu är min blogg på nätet. En hemsida om ordet, att skriva men framför allt vilken betydelse Guds ord spelar i mitt liv.
Det var kul att göra ett enkelt ”släpp”. Det var med ett stort leende och tacksamhet satt jag vid skärmen noterade alla glada hälsningar och kommentarer.
När utrymmet för fysisk närhet begränsas kan det digitala nätverket vara en källa till glädje för många. Som ett möte på torget. Man vinkar, växlar några ord och sedan vidare.
Har ingen bild av hur FB fungerar idag. Tyckte att grundtanken försvunnit när jag loggade ut 2019. Flödet fungerade märkligt. Bubblan jag befann mig i då minskade successivt. Människorna på torget var desamma.
Nåväl, bortsett från hälsningar och kommentarer var det ett inlägg som värmde extra. Jessica Roos Rahmquist har skrivit en bok om sin dotter Hedvig, född med Downs syndrom. Inlägget som fångade och fängslade mig visar hur Hedvig packar upp det första exemplaret av boken där hon är huvudperson. Jessicas bok handlar Hedvig, den första omvälvande tiden och hur moderskärleken bär familjen genom alla de svårigheter som uppstår.
Tänk hur det skrivna ordet kan påverka och bidra till helande! Att skriva är att manifestera.
I går pratade jag med två goda vänner efter att jag presenterat bloggen på FB. Det blev mycket om skrivandet. Båda sa nästan ordagrant: Jag har en bok i huvudet som jag vill skriva. Men jag kan inte skriva. . .
Vad väntar ni på? var mitt korta och enkla svar. Ni kan, om ni vill och vågar.
De flesta av oss bär på något som vi behöver bearbeta. Att skriva är ett sätt att lyfta händelser, göra avslut, bli fri och kunna gå vidare.
Så skriv!
No Comments