Så vill jag sammanfatta min första dag i det sjunde decenniet.
Det regnade. Rejält. Det blev lite småstressigt med hustrun i sjukbädden, men annars så himla fantastiskt bra; ja dagen jag lite hade fruktat, men kommit sams, med blev så bra att den inte kunde varit bättre.
Inte illa. Eller hur, som alla norr om Småland säger när de kommenterar något. Eller hur! Frågetecken eller utropstecken, vet inte så noga.
Nåväl, när jag summerar är det vid vattnet, med ost, vin och Stig Larssons Högt och lågt i mobilen. Inte som ljudbok, utan text och det går alldeles utmärkt att läsa även om det är en liten skärm.
Stig, inte Stieg som skrev de första böckerna om Lisbeth Salander, skriver som om han sitter i en stol bredvid dig och berättar en bra historia. Lite förtroligt, mycket personligt.
Har precis börjat på boken och bland annat berättar han om vilka deckarförfattare som han gillar och om sitt arbete i Bonniers stipendienämnd, där han avgick innan bäst-före-datum. Viss förståelse när man läser följande:
”Jag lär ha varit den förste att avgå före fyllda femtiofem sedan bildandet vid förra sekelskiftet. Vi arvoderades enbart med fyra, fem förnämliga middagar. Att gå igenom 750 inbundna böcker är två månaders heltidsarbete som jag ogärna gör gratis. Dessutom kom de åtta, tio kartongerna fullpackade med böcker att blockera över halva köket. Så jag åt sittande vid sängkanten.”
750 böcker! Två månader. Går det?
Nåja, jag tänker mest på dagen före denna. Behaglig stämning. God mat. Sköna samtal, mest på engelska eftersom vi har volontärer från Holland och USA på gården. Sonen grillade entrecote och burgare, kompletterat med halloumi. Sonsonen fixade så att kantarellerna blev så perfekta som de ska vara. Alla hjälptes åt, på olika sätt.
Regnet det sköljde ner tills middagen var avklarad. Sedan blev det uppehåll och det var nog tur. Ingen hade orkat med tårta. Nu blev det paus med hopp i sjön och paddleboard, därefter plats för tårta och fortsatt god stämning.
Tankarna hoppar lite. Hustrun nämner att dottern vill ha med henne på litteraturfestivalen på Lousiana, i slutet av månaden, ett av mina favoritbesöksmål, om än inte i turistsäsong.
Har varit där på Litteraturfestival, bland annat när Patti Smith varit där. En stor berättare och punkdrottning. (Här en intervju från 2021: https://open.spotify.com/episode/2yxj2k3XlL4zmSN22NhAu7?si=b65d8ff6352f4d2e) och Henning Mankell var de stora dragplåsterna. Patti var magisk i sitt framförande.
Men. I år kan jag stå över. Det är ett intressant ”startfält”, men ändå inte i min smak.
Adania Shibli, palestinsk författare, har skrivit en bok om israeliska soldater som våldtog och mördade en beduinsk flicka.
Danez Smith talar om hur det är att leva i USA som ung, svart, queer, icke-binär och HIV-positiv person.
Kim de l’Horizon är en schweizisk icke-binär romanförfattare, dramatiker och tespian. 2022 vann de det tyska bokpriset och det schweiziska bokpriset för sin debutroman Blutbuch. (Wikipedia)
Tre författare som illustrerar vår samtid. Men det är starka namn runt nämnda trio: som Anne Carson, Anne Boyer och Rachel Cusk med flera. Blir som vanligt mycket givande för besökare. Att lyssna till ordets hantverkare är alltid spännande.
Patti Smith närmar sig de 80 men är fortfarande synnerligen alert. Så det finns hopp också för övertecknad. Lyssna på intervjun med Patti!
För övrigt öppnar Björn Ranelid en författareskola i ett hus som byggs på hans tomt i Kivik: Mirakel blir namnet. I ordets tjänst som Björn uttrycker det på Facebook, där det avslutningsvis står:
”Till alla som skriver med avsikten att någon gång få debutera med en bok som författare ger jag nu rådet: arbeta hårt och flitigt med ordet; läs skrifter av högsta litterära kvalitet, öva och bilda er ständigt.
Ge aldrig upp!”
Ett bra råd. Ge aldrig upp!
Ok.
No Comments