Hur använder vi orden? Hur blir ord till praktisk verklighet? Minus eller plus i vardagen. Orden som kommer till mig idag är Rutin och/eller Rytm? Steg upp 4.45. Utvilad. Lugn. Trots att en anka saknades igår kväll, gjorde det svårare att somna. Kanske har den varit på irrvägar? Hon är den äventyrslystna, som gärna drar iväg gänget på äventyr. Fram till att vi satt upp nytt stängsel. De får inte vara fria med tanke på fågelinfluensa. Bäst jag skriver det så vi inte blir anmälda. Det är populärt att anmäla. Nej, det här skulle handla om o-r-d-e-t. Inte konspirationstankar.
Igår kände jag mig lite frustrerad, irriterad. Har stigit upp senare under påsken och tiden har inte riktigt räckt till, kommit ur balans. Ändå skrev jag en stor del av dagen igår (måndag). Men jag fann inte flödet, rytmen. Det skrivna blev lite som sinnet. Lite av tvångskänsla.
Rutin är tråkigt. Jag tycker inte det är tråkigt att stiga upp tidigt. Tvärtom. Det är en bra rutin, disciplin. . . Ger utrymme att göra saker i lugnare tempo. Mer andpaus mellan aktiviteterna. Ger mig rytm i görandet.
Känner du skillnaden när jag talar om att jag mår bra av en rytm i livet där jag bland annat väljer att stiga upp tidigt?
Som skillnad i en text när den formats av rutin; behöver skriva något i dag. Eller det flödar, som nu. Rytmen finns där. Känslan. Viljan att berätta om mina tankar kring ord.
Alltså skifta rutin till rytm. Skriva som om jag sjöng fram orden eller texten följer en melodi.
Nästa ord som dyker upp apropå ords valörer: måste. Fett hemskt för att tala modernt.
Du måste tänka på hur du uttrycker dig. Idag måste vi ta tag i en massa saker. Jag har gjort en lista.
Känner du igen dig? Obehaget av ett måste kryper likt kårar på ryggraden.
Vid ett tillfälle sa en nära vän, till och med kärlek, till mig när jag var på väg ut genom dörren:
Rikard, du måste tänka på att. . .
Jag, som redan var lite stressad, la mina händer på hennes axlar och sa skarpt: Jag MÅSTE inget. Jag kanske vill om du påminner mig, men jag MÅSTE inget.
Tänka att välja bort det där ordet. Hur annorlunda hade morgonen och dagen inte blivit.
Istället för. . . det där ordet:
Skulle du kunna. . .
Vill du. . .
Eller om jag tänker på egna göranden:
Jag kanske borde. . .
Jag ska. . .
Jag vill . . .
Jag tänker. . .
Det vore bra om. . .
Eller om det är personligt, något som hänt, kanske sårat.
Rikard, när du säger så. . . blir jag. . .
Du förstår.
Några korta ord kan vara förödande. Sätta igång en flod av negativa tankar, konflikter. Ord kan omvandlas till krig. I det lilla och i det stora. Inte minst i vår egna tankevärld; vad menar hen? Varför säger hen så?
Som när någon kallade mig smiley. Jag började lägga band på mig, för att inte le så mycket. Någon förstärkte det vid ett annat tillfälle: Rikard, tur att öronen är där dom är, annars hade ansiktet spruckit av ditt leende.
Var det illa menat, eller sagt i kärlek? Troligtvis positivt. Jag uppfattade det inte så. Min självkänsla var låg. Ett osäkert barn fram till 50-årsåldern. Sant.
Nåväl.
För många år sedan deltog jag och en vän I en kurs på Gotland kallad Klarspråk. Det var lärorikt. Googlar för att se om det fortfarande arrangeras kurser. Hittar naturligtvis inte den vi deltog i, men så mycket annat matnyttigt i konsten att uttrycka sig klokare.
Inte minst i relationer, privat och i jobbet, behöver vi tala klarspråk. I synnerhet i en tid som präglas av det korta meddelande via sms eller andra meddelandetjänster (vilket tråkigt ord), där de ofta snabbt skrivna orden lämnar fältet öppet för feltolkning.
Om du tycker dagarna är går långsamt, är tråkiga, kanske ensamma, så börja skriva. Nu.
Myndigheter tipsar medarbetare om att skriva och tala klarspråk. Bra också för din skrivkammare.
Googlar vidare och hajar till: det är lag på att skriva klarspråk! Alltså om du är en myndighet. Bra.
Klarspråk är välgörande, inte bara för myndigheter.
Ett annat tips. Bibeln. Texterna och budskapens bok, som idag berikar mig, främst andligt men också som inspiration i språket, att kunna uttrycka sig. Meddela sig.
Läser bibelordet för den här tisdagen i Dagens lösen. Johannesevangeliet, kapitel 20, verserna 1-10. Läs du också.
Eller ta en stund tillsammans med min favorit, Paulus, som i brevet till romarna bland annat skriver om lagen (stentavlorna, budorden):
”Men den rättfärdighet som tron ger säger: Fråga inte i ditt hjärta: Vem skall stiga upp till himlen? — det vill säga för att hämta ner Kristus — eller: Vem skall stiga ner i avgrunden? — det vill säga för att hämta upp Kristus från de döda.
Vad säger den då? (tron, min kommentar) Ordet är nära dig, i din mun och i ditt hjärta — det vill säga trons ord, det som vi förkunnar. Ty om du med din mun bekänner att Jesus är herre, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad. Hjärtats tro leder till rättfärdighet och munnens bekännelse till räddning.
Romarbrevet 10:6-10, 12-13 B2000 https://www.bible.com/154/rom.10.6-10,12-13.b2000
Skriften säger ju: Ingen som tror på honom ska stå där med skam. Det är ingen skillnad på jude och grek; alla har samme herre, och han ger av sin rikedom åt alla som åkallar honom. Ty var och en som åkallar Herrens namn skall bli räddad.”
Johannes skriver inledningsvis i sitt evangelium:
Johannesevangeliet 1:1, 3-5 B2000 https://www.bible.com/154/jhn.1.1,3-5.b2000
”I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud.
Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.”
Epilog.
Tänker tillbaka. Det har gått några timmar sedan jag satte mig i soffan. Hade kokt kaffe. Det var helt stilla. Stearinljus. Som alltid ”paddan” i knät, min anteckningsbok. Kände mig i takt med den annalkande dagen. Tankarna började flöda allt medan dagen gick från mörker till ljus. Nu lyser solen på väggmålningarna. Skuggor. Tänker på den där morgonen för några månader sedan, när jag vaknade och fick budskapet vad bloggen skulle heta: Ordet.
PS Ankan kom tillbaka. För att åter lämna. Vi behöver klippa vingarna. DS
No Comments