”utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors.”
Filipperbrevet 2:7-8 B2000 https://www.bible.com/154/php.2.7-8.b2000
Långfredag.
För oss som nu kan säga att vi är, om inte gamla så äldre. Med erfarenheter och minnen.
Som att när jag var barn var långfredag en hemsk dag. Allt var tyst. Det som visades på teve, den enda kanal som då fanns, var tråkigt. I radion spelade klassisk musik. Allt var stängt. Allt.
Det var en otroligt lång dag. Som evighet. Tick tack, tick tack . . . Sällan har klockan hörts högre. Tiden gått långsammare.
I dag älskar jag den tystnaden.
Som igår kväll, när vi hade planterat klart en häck. En lång häck. Grunden till växthuset var färdig. Bullret från grävmaskinen borta. Grannen tog paus från skogsavverkningen.
Det var – tyst.
Fåglarna kvittrade alldeles underbart. Sjön låg stilla och solen sänkte sig sakta. Total stillhet.
Som nu, när jag skriver detta, klockan sex på morgonen.
Som för ett år sedan när, i skuggan av Corona, vaknade efter första natten i det nya ( ok, byggt 1750) huset. Öppnade fönstret, tittade ut, såg hästarna i hagen alldeles intill.
Idag går jag ut för att ge hästarna hö. Det är absolut stilla. Frost i gräset. Solen på väg upp, speglar sig i vattnet medan månen sakta går ner bakom trädtopparna.
Det jag avskydde som barn älskar jag idag. Inte tungsinnet som fanns i dåtidens långfredag, utan avstannandet.
Och kanske mest det som saknades:
Erkännandet.
Att påsken inte är sillen, snapsen och det målade äggets högtid, utan en tid till minne av korsfästelsen av Jesus. Offret för att våra synder skulle kunna bli förlåtna, och hoppet, att allt åter ska bli så som det en gång var tänkt.
Att sabbaten, som vi firar med ett dygn i stillhet från fredag kväll till lördag kväll, blivit en välsignelse i mitt liv.
Så.
Jag känner en inre och djup tacksamhet över att det första mina tankar går till den här och alla andra dagar är bönen, att Gud leder mig och att jag får leva i rättfärdighet, så som Jesus gjorde.
Även om du tvivlar, så önskar jag dig en helg med reflektion, stillhet och glädje och att det i världens kaos finns en dörr som står på glänt till något större.
Önskar dig en fin helg och citerar Dietrich Bonhoeffer:
Jesus Kristus är livet i hela dess vidd.
Jesus Kristus är centrum för vår gemenskap.
Jesus Kristus är med oss till världens ände.
Det har vi påsken att tacka för.
No Comments