Sitter tyst framför brasan. Fundersam och samtidigt överväldigad. Det händer igen, tänker jag. Gud ser och hör allt. Igår berömde och kritiserade Maria, hustrun, mitt inlägg på bloggen. Hon hade lyssnat på ljudfilen. ”Du börjar så bra och sedan spretar du ut och man tappar nästan tråden. Det är för mycket. Men, du ska absolut göra ljudfiler.”
På kvällen när jag skulle skriva ett nytt inlägg blev det svårt. Fick ingen ordning. Strök, skrev om. Inte bra. Jag funderade jag över hennes ord. Att hålla fokus. Var Marias kritik berättigad?
Nu på morgonen, efter bön, inser jag att fokus behöver bli ett av nyckelorden i mitt tänkande och skrivande. Men det går trögt. Inte så lätt att fokusera. . .
Jag vänder mig till en annan kvinna, som blivit en viktig andlig förebild i mitt liv, ett bollplank: JOYCE MEYER. Öppnar boken ”En ny dag, ett nytt Du” för att se vad HON skriver den 9 april.
Rubrik: Att bli korrigerad.
Receiving correction.
Första meningen: Fråga dig själv hur du reagerar på tillrättavisning eller kritik.
Ask yourself how you react to correction or criticism.
Pang. Igen.
Jag tänker och skriver om något.
Mina tankar reflekteras via Joyce Meyer.
Tillfällighet säger du?
Om det vore en gång, men det är mer eller mindre konstant. Jag tänker, skriver något och sedan finns det en koppling i det jag läser, antingen Meyers bok eller Dagens lösen. Följer du bloggen ser du att jag inte överdriver.
Hur kan det hända?
Svaret är för mig enkelt: Gud ser och hör allt.
Plötsligt sjunger jag när jag skriver. Orden kommer från hjärtat.
Jag tänker: Hur är det möjligt att inte tro att det finns något som är större än allt? En skapare.
Joyce Meyer har miljoner följare. För mig har hon blivit en vän i vardagen. En samtalspartner via boken, hennes ord som också är Guds ord.
Jag har haft svårt för att ta kritik. Skrivande har varit mitt yrke och präglat livet. Det har varit ros och ris.
Som igår, när Maria försiktigt närmade sig för att ge sin åsikt. Jag är idag bättre på att höra också det positiva, inte bli nedslagen för någon negativ eller ifrågasättande kommentar.
Tidigare på dagen hade jag fått ett meddelande där det stod: ”Kul att du fått upp bloggen. Du har alltid varit väldigt duktig med orden. Intressant att blanda med ljudfil också, blir mer personligt då. 🤗”
Beröm värmer, men kritik stärker om vi tar det rätt. Kritik gör att vi kan växa, utvecklas. Eller som Joyce Meyer uttrycker det, kritik gör det möjligt att lära något om sig själv och förstå vad Gud vill plantera i våra hjärtan!
Hon relaterar i dagens text till Ordspråksboken. Istället för att använda ”paddan” och bibelappen hämtar jag den ”riktiga” bibeln, som jag fick efter min svärmors bortgång. När jag lyfter bibeln överväldigas jag av känslor, tårarna börjar rulla, först lite grann sedan i full gråt.
Tänker: det finns inget större verk. Bokformen, att låta fingrarna bläddra genom de lövtunna bladen gör det än mer speciellt och kraftfullt. Och nu känslan som väller över mig via Birgittas gamla bibel. Bara jag lyfter bibeln känner jag tyngden i den. Inte den fysiska utan andliga.
Det är svårt att skriva. Tårarna har flödat, ögonen är simmiga. Önskar att DU som läser eller lyssna får känna den kraft och glädje som jag känner nu. Tacksamhet över hur kraftfullt livet är bara vi vågar vara öppna, se att tillfälligheterna inte finns. Att Gud ÄR.
Tron har alltid funnits där, men till bibeln har avståndet varit ganska långt. Tänk att det tog mer än 60 år innan jag förstod bibelns kraft.
Dåren föraktar sin fars fostran, klok är den som tar vara på tillrättavisning.
Ordspråksboken kapitel 15 vers 5
Amen.
I kväll inleds sabbaten. Ett dygn i stillhet. Vila. Kontemplation. Tänker på några verser i texten, som vi alltid relaterar till i samband med att vi äter vår sabbatsmåltid, om att rensa bland grenarna, ta bort det som inte bär frukt.
Johannes, kapitel 15:
Jag är den sanna vinstocken, och min fader är vinodlaren. Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt ansar han, så att den bär mer frukt.
Jag tar in orden i min vardag. Passar bra i skrivandet, eller hur!
Ett mjukt svar stillar vrede, sårande ord väcker harm.
Vers i samma kapitel (15) i Ordspråksboken.
Marias ord var mjuka.
Om en rättfärdig slår mig är det av kärlek, straffar han mig är det som olja på huvudet. Mitt huvud ska inte avvisa det. Men jag fortsätter att be mot de ondas gärningar.
Psaltaren kapitel 141, vers 5.
Önskar dig en fin Sabbat, en helg i stillhet. Ordspråksboken rekommenderas starkt. Ladda ner en bibelapp här.
No Comments